nolltre

Jag har inte varit iväg och tränat, fastän jag borde. Snart åker jag bort och då kommer jag få minimalt med träning gjord. Jag har redan ångest över att inte kunna springa på en vecka.

 

I morgon ska jag springa en halvmil, i bästa fall direkt efter skolan.

 

Personligen tycker jag att det är intressant att jag har gått från att svälta mig själv till att lyckas äta regelbundet (ångestfritt). I dag kan jag till och med träna och det känns okej. I alla fall mer okej än i vanliga fall. Nu känner jag att jag kan vara onyttig till och från utan att det går sönder i mig. Nu känner jag att det faktiskt fungerar, och det är väldigt fint.