dagbok

jag har ont i varje liten centimeter av min kropp. jag har ont i varje nerv. jag vill inte att det ska bli som förut, jag vill inte ha ont.

jag har varit okej fram tills nu.
okej, bra, en flickvän men långsamt går det sönder. bit för bit känner jag hur allt förstörs. all ångest är på väg, som en storm.

jag vill lägga mig ned och ge upp nu på en gång samtidigt som jag inte vill bli som förut. jag vill inte låta det ta över på samma extrema sätt igen. trots allt så har jag inte skurit mig själv sedan mars och senaste gången jag självskadade på annat sätt var i maj. det har gått bra och nu är allt på väg att förstöras.

smsade nyss och ställde in exakt alla planer för ikväll. orkar inte gå ut, orkar inte träffa andra, orkar inte göra någon besviken.
jag suger.

har en vän som ogillar mig. är väl inte så stort fan av henne längre heller men ändå. tänker att hon kanske har rätt, att jag är elak självisk saknar empati inte kan vara vän med någon längre perioder osv. allt stämmer säkert men att jag saknar förmågan att se det. drömde i natt att en annan kompis sa "du trycker alltid ned mig och mina åsikter" och det stämmer säkert. för att jag är sådan. för att jag är en fruktansvärd människa.
dagbok | |
Upp